Välkomna till min blogg!

Hej!

Jag heter Nattis och är född 1996 i Skarpnäck. Bor med mamma Rita, pappa Björn och mina lillebrossor Dennis  och Erik i Täby. Går i Vallatorpsskolan. Jag har en CP-skada och kan inte gå eller prata med munnen. Älskar Tokio Hotel, Justin Bieber och Johan Palm <3.

Just nu

Sitter på fysiken nu och kollar på nån film medan läraren betygs pratar med var och en.

Mange bjuder!

Så fucking skön :D

13 december

Hej alla lucior och stjängossar och hela tåget!
Som sagt är det ju den trettonde december idag. Asså Lucia. Började halv åtta i Täby kyrka som ligger typ sju minuter från mig så gick dit. Fett läskigt att gå genom kyrkogården själv i mörkret. Jag vet, töntigt men är verkligen rädd för gravar. Men aa, i kyrkan sjöng vi upp och typ åtta kom alla i 6an till 9an och kollade på oss. Fick asont i halsen efter typ tre låtar. Seriöst, kunde knappt prata. Svimfärdig var jag också. Bra va? Efter var det hemkunskap. As chill, fikade och mös. Sen var det gympa och jag gjorde inget för jag mådde skit. Gröt till lunch. Matte, svenska, lite fysik och sven. La mig och vilade lite sen. Var helt paj. Har nyss blivit klar med bokanalysen till svenskan. Så skönt! Ska bara göra biologi provet och Akutisk förhöret imorgon och sista delen på engelska provet på torsdag. Sen ska jag fan inte plugga mer fönst nästa år. Punkt.

Snälla försök att förstå lite

Jag har alltid stått på mig, från barndommen till idag. Jag har behövt vara stark i alla lägen. Och även om jag bara var en liten flicka har jag behövt tänka mognare än vad jag var. Både för min och familjens skull pga min pappa dog.
Idag är det lika jobbigt. Mycke press, onda blickar, komentarer osv Åker till skolan med en klump i magen och falsk leende vajre dag. Tänker att jag måste klara av dagen. Känner samhöriget i klassen längre och är för det mesta tyst. Är jämt att säga något som kan bli fel. Jag känner mig så ensam och svag. Så failad. Så ful och konstig. Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster. . Men jag måste förstå att det är inte mitt fel. Jag är ju född så här. Men det är det att ingen förstår hur jag har det. Och ingen verkar bry sig heller.Jag kräver inte att bli förstådd, bara acepterad. Jag vill skita i alla negativa ord om mig men det är svårt. Vajre dag är det någon som komenterar något negativt om mig, antingen i skolan eller facebook. Jag vill inte vara den där negativa tjejen jämt, jag vill kunna vakna upp och le. Jag vill kunna vara lycklig. Men jag måste fortsätta kämpa trots allt.

Blogger funkar bra igen! :D

Äckligt glad! Blogger funkar bra igen så behöver inte byta. Yeeey!

Måndag

Sitter på pappas jobb. Jessica är sjuk så hon kan inte jobba idag, ingen annan heller. Så vart ingen skola idag. Lite jobbigt faktiskt. Skulle komplitera massa prov idag men får göra det imorgon istället. Själv mår jag också dåligt. Har jätteont i halsen och i huvudet, jag fryser som in i helvete, har ont i vänstra armen och mår allmänt skit. Allt jag vill är att sova. Har nog pluggat för mycke. Pluggade hela dagen igår från typ två till halv två i natt. Är helt slut. Tur att det är avslutning på tisdag. Jag behöver vila.