Är mina kläder okej? Mitt hår då, ser det bra ut? Fan, jag måste köpa dom där Levis jeansen som alla har. Och kolla mina bröst, helt patta!
Känner ni igen er i tänket när ni ser er i spegeln sista gången ni ska gå ut? Det gör / har vi alla nog gjort någon gång. Jag minns när jag var 12år och hade världens dåligaste självkänsla och självförtroende. Inget med mitt utseende var bra, även om alla sa tvärt om. Kunde knappt se mej i spegeln utan att må dåligt. Det jag såg var en tjej från en skräckfilm med en kropp som bara bestod av ben och ca 3kg fett. Dom flesta tjejer har komplex för att dom tycker att dom är tjocka men mitt problem var helt tvärt om. Hur vanligt är det att en 12årig tjej väger 29kg? Kanske 20%. Jag hade inte aneroxia eller något. Och jag fick mat på bordet vajre dag. Problemet var att jag var propp mätt efter bara några tuggor. Trots jag älskade maten så sa magen stopp. Och efterssom jag var 12år så blev kläderna viktiga. Jag började läsa Tyska i en ''vanlig'' skola där jag skämdes för mina kläder. Jag var 12år och var tvungen att fortfarande handla på barnavdelningen. Det värsta var nog idrotten och att köpa bikini efterssom jag var helt platt. Innan jag flytta till Täby bodde jag i Tyresö. Där var jag tvungen klä mej som en ''hiphopare'' efterssom att alla klädde dom så, men jag gillade ''fjortiz stilen'' mer. Sommaren mellan 6an och 7an började jag utvecklas. Jag kunde köpa bikinis som inte var barnsliga men som passade mej. Sen blev det enorm skillnad. Jag blev större och kunde köpa mer ''vuxnare'' kläder.
Känner ni igen er i tänket när ni ser er i spegeln sista gången ni ska gå ut? Det gör / har vi alla nog gjort någon gång. Jag minns när jag var 12år och hade världens dåligaste självkänsla och självförtroende. Inget med mitt utseende var bra, även om alla sa tvärt om. Kunde knappt se mej i spegeln utan att må dåligt. Det jag såg var en tjej från en skräckfilm med en kropp som bara bestod av ben och ca 3kg fett. Dom flesta tjejer har komplex för att dom tycker att dom är tjocka men mitt problem var helt tvärt om. Hur vanligt är det att en 12årig tjej väger 29kg? Kanske 20%. Jag hade inte aneroxia eller något. Och jag fick mat på bordet vajre dag. Problemet var att jag var propp mätt efter bara några tuggor. Trots jag älskade maten så sa magen stopp. Och efterssom jag var 12år så blev kläderna viktiga. Jag började läsa Tyska i en ''vanlig'' skola där jag skämdes för mina kläder. Jag var 12år och var tvungen att fortfarande handla på barnavdelningen. Det värsta var nog idrotten och att köpa bikini efterssom jag var helt platt. Innan jag flytta till Täby bodde jag i Tyresö. Där var jag tvungen klä mej som en ''hiphopare'' efterssom att alla klädde dom så, men jag gillade ''fjortiz stilen'' mer. Sommaren mellan 6an och 7an började jag utvecklas. Jag kunde köpa bikinis som inte var barnsliga men som passade mej. Sen blev det enorm skillnad. Jag blev större och kunde köpa mer ''vuxnare'' kläder.
Idag är jag 14½ år och väger jag mellan 36-38 kg och trivs jättebra i min kropp.
Spegeln visar exat den tjejen jag är och vill vara. Jag kan ha vilka kläder som jag själv vill utan att skämas. Plus att jag kan äta tills JAG säger stopp.Under den här perioden har alla mina tjejkompisar sagt "Åh, Nattis. Jag önskade jag var lika smal som dej". Fast....det är inte så kul.
Till er tjejer som läser det här, speciellt dom som är i tonåren
Var glada att ni är ni. Vad gör lite fett här och där? Jo, inget! Alla är unika. ALLA är speciella på sitt sätt. Och ni, klä er som ni vill för det är insidan som räknas. Be your self, love your body. see yourself in the mirror and say "I am beautiful", couse you are .
WORD.
SvaraRadera/Manda
coolt inlägg :)
SvaraRaderaBra skrivet!
SvaraRadera