Jag är jag, aceptera eller dra.

Nyår 08 / 09 flyttade jag hit till täby, vilket jag hatade. Ville bo kvar i tyresö. Jag hade mina kompisar där. Minns att jag grät i 4 månader pga det. På den tiden hade jag inget självförtroende alls, jag var den där tysta tjejen. Jag var rädd att skaffa nya vänner pga mitt handikapp. Sommaren 09 hade min gata gatufest, där träffade jag Carro som nu är min bästa vän och Lollo. Det tog ett tag innan jag våga gå fram men sen sprang min lillebror som då var ett till dom och mamma bad mej att se efter Erik och så börja vi snacka och så visade mamma blissen och så. Vi var hela kvällen och halva natten till klockan ett, två typ. Det var vänskap vid första ögonkastet, iaf mellan mej och Carro. Vi tre var hela sommaren. Och nyår 09 / 10. Men jag var fortfarande den osäkra tjejen som inte trivdes. Det var först när jag börja i vallatorp jag börja trivas och bli självsäker. Jag vet inte vad som hände men typ alla i skolan var så schysta och bryde inte sej om att jag var handikappad. Dom såg mej och inte rullstolen. Visst, vissa tyckte det var jätte coolt. Jag var redan med i klassen typ två veckor efter jag börja. Alla kunde blissen och vissa kunde höra vissa ord jag sa. Till och med lärarna. Jag var till och med utan assitent på lektionera. Jag träffade några utanför skolan också. Trodde inte det kunde bli bättre. Men sommaren 10 blev jag och Carro verkligen BÄSTA vänner. Hon var också den där tysta. Det var Lollo son bestämmde vad vi skulle göra men Carro hade växt på sej också. Vi hade den bästa sommaren. Det var det som fick mej att bli den jag är idag. Mej själv. Jag vågar dricka ur min mugg ute, springa och jaga klasskompisar i hela skolan, vara med i luciatåg, typ allt.

Var dig själv, alla andra är redan upptagna.