Det börja typ i augusti förra året då jag började vara "dryg" mot en av mina absulota bästa vänner. Vi hade känt varandra i 8 år då och varit med varandra konstant i 8 år. Men vi blev äldre och blev jätte olika. Jag klandra mig själv för att jag aldrig var med henne. Förlåt! Jag älskar dig så jävla mycket. Kommer aldrig lämma dig, jag svär!<3
I september / ocktober blev jag själv "sviken" av mina två bästa vänner och det är här kallursellen började. Jag var helt förkrossad och läx-bunten på mitt skrivbord bara steg upp för vajre dag som gick. Förlåt till er lärare för försenade läxor, om ni ser det här. Samtidigt så blev jag kär, kär på riktigt för första gången i mitt liv. I en persson som bara var någon i mina ögon. Seriöst, trode aldrig jag skulle falla för honom. Men det gjorde jag, jag föll för hans perssonliget och att han acepterade mig trots mitt handikapp. Jag kände att jag såg bra ut för första gången i mitt liv. Sånna killar är svåra att hitta. Skolan, som jämt hade varit ett helvete, älskade jag helt plötsligt. Bara pga en enda persson. Helt sjukt, men sant! Men det hände inget och jag började må ännu sämre
I december så hände det en sak med tjejerna i klassen som jag inte vill säga här men det var mest pga mig. Och förlåt tjejer, jag älskar er så himla mycke!<3
Sen har det varit upp och ner. Men det börjar bli bättre. Jag har typ kommit över killen och håller på att fixa upp allt.
Förlåt alla, för att jag har sårat er pga jag själv mått dåligt.
Sen vill jag tacka tjejerna, Iza, Eli, Danne J, Stene, Jessica och Elinor för att dom har funnits <3
Det här blir mitt sista negativa inlägg. Ville bara be om ursäkt till alla. Imorgon när jag vaknar är jag en ny Natalie. En posetivare, både på bloggen, facebook och IRL.
Och åter igen, förlåt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar