Just nu är mitt liv kaos. Jag verkar må super men mår urselt. Jag känner mig så ensam, så liten och
svag. Men med tårar i ögonen går jag ändå till skolan var dag. Jag ler så ingen
ser hålet i hjärtat, smärtan i i mitt bröst. Ja, jag skrattar, ler, är en glad
tjej. Men inom mig så väntar gråten. Jag pluggar som om allt vorre bra,
men jag kämpar varenda jävla dag. Jag har vänner, dom bästa som finns men ändå
känner jag mig ensam. Känns som två världar,
dom normala och jag. Saknar sommaren, då allt var så bra. Men nu är allt skit, inget är sig likt.
Har den bästa familjen och vänner, tack för ert stöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar